Matälskaren har flyttat till Taffel.se. Uppdatera dina bokmärken och häng med!

lördag, juni 30, 2007

Tufft ägg i lyxförpackning

ankäggEfter som jag är en sucker för snygga förpackningar köpte jag det här med hull, hår och fjädrar. Drygt 20 kronor får man hosta upp med för 6 ägg.

Ankägg är något smakrikare än vanliga ägg. Som tidigare nämnts fungerar de lite annorlunda i matlagning. Jag gillar att använda dem till en mycket lös äggröra, gärna med generösa mängder ankfett och grovskuren gräslök över.

Ankfett finns billigt på saluhallar i konservburk. Ankäggen får man se sig i månen (Läs: London)efter om man inte har privata känningar.

Etiketter: ,

fredag, juni 29, 2007

Reminder!

gazpacho
Fortsatt skicka in gazpachorecept till tavlingen!
Hemliga tricks, tips och tjyvknep valkomnas!

Etiketter: ,

A word of advice

Vad ni än gör. Tänk inte ens tanken på att laga 45-minutersägg med ankägg.
Ni kommer att angra er lika mycket som vi gjorde igar.Jag besparar mina läsare bilder på den blåskimrande ektoplasman som blev resultatet.frukost
Whole Foods i Kensington är för övrigt precis lika remarkabelt som ryktet gjort gällande. Mer om det här senare från Johan som även diskuterar kritiken av industrial organic.

Dagens frukost var fet fåryoghurt med perfekta nektariner och vilda peacannötter. Himmelriket var nära.

Pilutta er!

Etiketter: , , ,

torsdag, juni 28, 2007

London calling

Kara lasare! Befinner mig i London och kommer att rapportera mer darifran. Idag ska det lunchas pa Bar Shu. Say no more!
Bananbiffen steker for ovrigt vidare.

Etiketter: , ,

tisdag, juni 26, 2007

Den stinkande rosen

Att äta eller att inte äta vitlök. Det är frågan, i alla fall för obstinata kockar med italienskt påbrå.

Etiketter: , ,

Rökning påbjuden

DSC_0048
En av de minst dumma nyheterna på lyxsalthyllan är röksalt. I en handvändning har du försett mackan eller salladen med omisskännlig smak av skärgård. Rester av kall fisk får en bondsk air av böckling.
Låt ett par saltkorn dansa över en macka med färskost med pepparrot, skivade tomater och persilja, dill eller gräslök.
Andra lyxsalter är faktiskt bara fnoskiga. Vissa mer än andra.

Foto: LFW

Etiketter: , ,

La Cocina:En skänk från ovan

DSCF2723Tillhör du typen som blir lycklig när en liten likstel baby-Alien landar framför dig? Bra! Då ska du bege dig till La Cocina i Helsinki och äta pintxos. Fyra rejält tilltagna läckerbitar (vi fick 5!) och ett glas cava kostar 15 euro. Hörde jag ordet fynd?
Mästerkocken Sami Rekola har tyvärr lämnat krogen för ett lugnare kneg på Unilever. Hade han stannat kvar om han fått den Michelin-stjärna som många (där i bland jag) ansåg att han så väl förtjänade?
Nåja, vi som hade lyckan att få äta hans briljanta skapelser hoppas på att han återuppstår i ny baskisk/katalansk skepnad när han tröttnat på burkmajonnäs. Matälskarna tillbringade en magisk kväll på La Cocina när det låg på Palace Hotel.

Etiketter: , , , , ,

måndag, juni 25, 2007

Kan inte låta bli ...

... att länka till Knuff-Johan. Jag vet inte om det är underhållande eller skrämmande att betrakta hur desinformation sprids och förvrängs.
PS. Vill tillägga att jag inte har ett smack emot Twingly som tjänst. Den är smart.

... eller att länka till Sven-Okay som är en tevefotograf av rang och hjälper mig att utröna Nikons mysterier.

Etiketter: ,

Ny kurs: Köttets must

26:e augusti blir det ny kurs på Matlabbet. Tre platser är redan bokade. Nio kvar!

Etiketter: ,

Sommarkärlek: Grapefrukt

blodgrape
Jag gillar bara parfymer som doftar ätligt.
Så här luktar jag i sommar.

Etiketter: , ,

söndag, juni 24, 2007

Sommartävling: Gazpacho

sardin+gazpachoVisst börjar ni bli tävlingssugna?
Laga sommarens bästa gazpacho, skicka hit receptet senast 3/7 och invänta segern. Vinanren får stå som Sommarens Matnörd när vi gör uppehåll ett par veckor. Nå, den här gången kan jag nästan lova att vi verkligen kommer att provlaga de vinnande bidragen. Vi svek en liten smula förra gången. OK, skändligen då! Men i digersnuvans tider var tretimmarsbolognesen som ett Himalaya att bestiga. Ett av kriterierna på en bra gazpacho är alltså att den ska vara lättlagad.
Gör en klassisk gazpacho eller en i fri stil. Alla tävlar i samma klass. Fiffiga knep, mutor och smicker ökar som vanligt vinstchanserna.
På bilden ser ni min enklaste sommarlunch. Färdig gazpacho (köpt i Helsinki till matsäck som inte blev av), löjligt dyra sardiner, färsk lök, tärnade tomater, svartpeppar och färsk koriander.
Nej, jag tänker inte berätta vad en futtig ask sardiner kostade, men de finns att köpa på emmerys i Malmö. Och de var värda vartenda öre.

Etiketter: , , ,

På picknick med toppkock

Ehem, vår senaste picknick var i Silja Lines ekonomihytt under bildäck: surdegsbröd, surkål och rökt lammstek. Forebs läsare är mer intresserad av den här typen av picknickar.

Etiketter: , ,

torsdag, juni 21, 2007

Roligare läsning ...

... än magsura jeremiader. Det är inte bara Matälskarna som återupptäckt sniglar. Kanadensarna är på det också.
Apsnuvig på hotellrumet har jag kommit mig för att läsa Liza Marklunds "Nobels testamente". Den är riktigt bra. Effektivt berättad, driv, tempo. Trovärdigt. Hennes absolut bästa. Mäkta cool kvinna, dessutom.
Eftersom jag haft henne som chef är jag glad att hon blev författare istället.

Etiketter: , , ,

Dissning: Deliduellen

Eftersom jag varit osedvanligt gnällig senaste månaden är det lika bra att fortsätta. Jag kommer ändå inte nomineras till "Månadens Solstråle".
Dagens trätoämne är matjournalistik närmare bestämt DN:s Deliduellen. Idén hade varit passande i en studenttidning: Ta en dyr och en billig variant av en råvara. Avgör om den dyra är prisvärd och generalisera sedan vilt om huruvida det är värt att investera pengar i råvaran.
Undanhåll för all del läsarna all viktig kunskap! Som lite initierat prat om den troliga orsaken till att Zetas tryffelolja smakar perkele. (Ja, jag är kvar i Finland. Hur anande du det?) Nämligen att den förmodligen är smaksatt med aromämnet 2,4-ditiapentan.
Riktigt dyr tryffelolja innehåller ofta (men inte alltid) äkta vara. Lite som att jämföra vanillinsocker och vaniljsocker.
Berätta inte heller om rafflande saker som om hur Frankrike slåss mot förfalskningar av den svarta tryffeln från Pèrigord. Där utförs till och med stickprover med DNA-tester för att bekämpa imitatören: den doftlösa kinesiska svarta tryffeln. Och bifoga absolut ingen lista på pålitliga märken som producerar tryffelolja med äkta tryffel.
Nej, utnyttja dyrbara spaltcentimetrar till lika pinsamt flagrant som irrelevant smicker vad gäller Zetas övriga produkter. Det är precis vad en matintresserad läsare vill ha.

Etiketter: , , ,

onsdag, juni 20, 2007

Lunch i Helsingfors

Just nu borde vi stått mule mot mule med en poro. Eller flera hundra, rättare sagt. Men resan till finska Lappland frös inne, bokstavligt talat. Istället väntar några dagar i Helsingfors.
Så här gör du om du vill äta den godaste lunchen. Gå till Saluhallen i Hamnen (Ja, vi vet att det är en turistfälla, men det finns guldkorn.) Gå till disken precis till höger om södra ingången. Köp en rågmacka med varmrökt lax och en med len gravad sik. Siken är så färsk att den bara smakar salt, kallt hav och just ingen fisk. Mal över en blandning av svartpeppar och rosépeppar från kvarnen på disken. Ät i solen utanför. Se för jösse namn upp för måsarna vars fräckhet klår Skansen-måsarnas med näbblängder.
Strosa sen till Salutorget och häpna över kvaliteten på det som säljs. Om du är stockholmare kan du svära invärtes över att Hötorget är som det är. Köp en liter släpärtor och peta de söta, råa ärtorna ur deras skidor. Köp en liter finska jordgubbar (vi gillar sorten polka) eller stora, älskligt rodnande aprikoser från Spanien.
Sov middag på hotellrummet och dröm om poro.

Etiketter: , , ,

tisdag, juni 19, 2007

Dumskallarnas sammansvärjning

Gårdagens rapport Twingly Report Sweden från Primelabs var inte imponerande. Visst är det trevligt att Matälskaren är en mycket länkad blogg. Det visste jag redan genom utmärkta seriösa tjänster som Nyligen. Men inte tusan slår jag mig för bröstet när samma rapport påstår att Estelle är Sveriges största modeblogg. Klotskallarna kan inte ha en susning om bloggvärlden om de inte undersöker ett sådant märkligt resultat innan de trumpetar ut resultatet. Jag är så innerligt trött på okunniga PR-människor. I morse fick jag bekräftat att de räknat fel (se nedan mitt svar på att jag förekom i rapporten).

PS. Att i extremt stor omfattning lägga länkar till sin egen blogg i andras kommentarer är inte alltid god netikett. Gör det med omdöme, när det verklig anknyter till värdens inlägg och ni har något bra på er blogg. Då är det kalaskul.

PPS. Det finns personer som verkligen förstår problematiken med att skriva rapporter om bloggvärlden. Respekt.

PPPS. Sötnosen, Sveriges "näst största modeblogg" har under 100 unika besökare om dagen. Ehem, näst största enligt Primelabs definition alltså. (Inom parantes måste jag tillägga att Sötnosen verkar vara en raring som förtjänar lite trafik.) Men som Primelabs i sann postmodernistisk anda skriver: "[vårt sätt att mäta är] varken mer rätt eller fel utan ett annat sätt att mäta".
I mina ögon vore "godtyckligt" ett bra adverb.
Och här ser ni Knuff-Johans stillsamma jämförelse mellan Knuff-resultat och Twingly-analys. Jag vet vem jag skulle anlita som konsult.


Hej Martin!
Alltid skoj när det man gör tycks vara uppskattat. Men jag kan tyvärr inte ta era siffror ett smack på allvar när ni påstår att någon Estelle har den största modebloggen.
Kan ni förklara detta?


Vänligaste hälsningen, Lisa


Hej Lisa,

Nej vi kan inte heller ta det på allvar. En närmare undersökning har visat att inlänkarna till hennes blogg har hon själv skapat genom kommentarer. Vi kommer att distribuera en rättelse imorgon.

Tack för din synpunkt!

Mvh Martin


Etiketter: , ,

måndag, juni 18, 2007

Malmökärlek

DSCF2324Att vara i Malmö är som att äta små, söta mörkröda jordgubbar. Jag blir aldrig mätt men mycket lycklig. Förmodligen är min Malmö-kärlek patetisk men det struntar jag i.
Idag käkade jag och formgivar-Aase på Råå, den omtalade thailändska restaurangen på Möllevångstorget. Maten var inget att skriva hem om, knappt ens att blogga om. Laab är inte, eller borde i alla fall inte vara en bas på skivad gul lök med kycklingfnas och kryddor.
Men priserna var låga, personalen fullkomligt bedårande och vinglasen stora. Och på det hela taget var inte förbrytelserna mot Thaiköket grövre än på andra hak, snarare något mindre omfattande med viss känsla både för mör bläckfisk och stunsiga grönsaker.
Aase och jag sammanfattade: Bra när man är full, bakfull eller på väg att bli någondera.

Etiketter: , ,

fredag, juni 15, 2007

Cool mjölk möter heta kök

Om du inte har bättre saker för dig kan du ladda ner senaste numret av Mjölkspegeln och t ex läsa en artikel jag skrivit om mjölk till heta rätter. Stiliga Vin-Mischa , sötaste Eko-Elin och En favvo-Årets Kock drack mjölk och idisslade på Matlabbet. Recept blev det också! Inte på den kinesiska svampwoken för den var komplett vidrig till mjölk. Laktosintolerans i dess prydno.

Etiketter: , ,

45-minutersägg

Ibland är man så finurlig att man krånglar till det för sig. Till Gourmet gjorde Gitto och jag 45-minutersägg på två sätt. Båda fungerade men inget var så enkelt som vattenbad ovanpå spisen, vilket jag avfärdade i ett tidigt skede eftersom det skulle vara svårt att reglera temperaturen. Igår skulle jag koka fler ägg än mikroreceptet klarar av och fick därför omvärdera. Med en stor kastrull med ånginsats (för att äggen inte ska komma i direkt kontakt med kastrullens botten) och en bra termometer är det faktiskt ingen konst alls att hålla en jämn temperatur. Det stora vattenmängden fungerar som värmebuffert och motverkar snabba temperaturväxlingar. Du hinner göra annat i köket under tiden bara du kommer ihåg att kolla temperaturen ofta.

45-minutersägg
ägg, så många man vill (bara de ryms i kastrullen)
mycket vatten

1. Blanda kokande och kallt vatten i en stor kastrull med ånginsats så att vattendjupet i ånginsatsen räcker till att täcka äggen och så att temperaturen är 65°C. Prickar du inte in exakt 65°C kan du börja med en lite lägre temperatur.
2. Sätt äggen i ånginsatsen och håll temperaturen vid 65° i minst 45 minuter (ingen risk att de blir överkokta). Använd mycket låg effekt på spisen och häll i lite kallt vatten om det blir för varmt.
3. Dela skalen nästan i tu på längden genom att knacka runt med en vass kniv. Du kan då lätt och elegant hälla över äggen i skålar för servering. Vi lade våra på en bädd av karamelliserad schalottenlök och lade friterad salvia och prosciutto ovanpå.
Karamelliserad schalottenlök (räcker till 8 ägg)
9 schalottenlökar (inte bananschalottenlök)
2 msk smör
2 tsk farinsocker
en pyttenypa salt
1-2 krm sherryvinäger
1 tsk vitt vin

1. Skär lökarna i tunna skivor.
2. Stek i smör på ganska låg värme ca 7 minuter. Tillsätt salt och socker och stek i ytterligare 5-7 minuter. Löken ska vara helt mjuk, genomskinlig och vackert brun.
3. Smaksätt med sherryvinäger och vin. Låt puttra i ytterligare någon minut.

Friterad salvia och prosciutto
80 g prosciutto eller annan torkad, tunnt skivad skinka
färsk salvia motsvarande en halv kruka
rapsolja eller annan neutral olja till stekning

Värm ca 1 cm olja i teflonstekpanna. Det ska vara riktigt hett! Fritera prosciutto och salvia tills de är knapriga. Mal över en massa svartpepapr (så att den hinner stekas med någon sekund.) Fiska upp och låt rinna av på hushållspapper.

Etiketter: , ,

Lägenhetsbyte: Ett besök i Twilight Zone

Igår var det party, det känner jag fortfarande. Vi har bekantat oss med två grannpar som bor i lägenheterna rakt över oss. Lägenheterna är nästan identiska men ändå ...
"Lite som Twiligth Zone", summerade Nadia. "Det är väldigt välbekant men ändå inte."
Nadia är heminredare med avslappnat oortodox stil. John och Anders säger själva att de gör sitt bästa att leva upp till alla klyschor vad gäller homosexuella inredningsvurm. Vi har barnklotter på tapeterna (de som inte är på väg att flagna av), näppeligen råd med hantverkare och måttligt intresse av elegans.
Vi åt 45-minuters ägg med karamelliserad schalottenlök och friterad prosciutto och salvia hos oss (Johan skriver recept här snart). Bellingham Chenin Blanc var kusligt perfekt till. Sen knatade vi upp högst upp till Nadia och Janne för att grilla smarriga lammspett på balkongen (nåja, nästan). Kikärtssalladen med bladpersilja gick inte av för hackor. Sen avslutade vi med jordgubbsrabarberpaj, som newyorkskt avslappnade John köpt hos kafé Cinnamon i kvarteret intill. Jag avgudar människor som har vett att göra det enkelt för sig. Så länge de gör det smart, i alla fall. Pajen var sublim och den moderna tokajern till var undebar men jag kan för mitt liv inte minnas vad den hette.
Livet i Twilight Zone var vid det här laget nämligen behagligt dimmigt av en imponerande vinkonsumtion.
Vi ser grannframtiden an med tillförsikt och lätt huvudvärk.

Etiketter: , , , ,

onsdag, juni 13, 2007

Fat is back!

Isobel har totalt förlorat de få hämningar hon hade.
Käre K och jag har just diskuterat våra feta grisvanor mejlledes för ett par minuter sedan. Så damp det här ner i lådan. Jag tar det som ett tecken från en högre makt. Till och med Det Stora Äpplet har en gris i munnen.

Etiketter: , ,

Sommar, sommar, sommar

Jag lyckas alltid missa de flesta av Sommarpratarna men sjätte augusti lovar jag att göra ett tappert försök. En man som kan få 200 syrsor att framföra en konsert får man inte missa. Dessutom är han en matnörd av sällan skådat slag, och en god vän som jag tyvärr träffar för sällan. Även om jag tenderar att ha en vidrig hirsbrännvinsinducerad huvudvärk dagen efter i setts. Annars är matnördarna klent representerade i år. Vilken hitills ohörd matnörd vill ni höra som Sommarvärd?

Etiketter: , ,

Recept: Aprikoser med getost och rosmarin

Igår stekte vi fina fettsprängda fläskkotletter. Nöden, även känd som uppfinningarnas moder, tvang oss att improvisera samman ett tillbehör. Vi diskade inte ens ur pannan emellan. Servera med en sallad eller sockerärtor och lite grov bulgur till. Kyckling eller kalkon passar till om du inte vill ha gris.
Varm aprikossallad med rosmarin och getost (2 personer)
6 aprikoser, gärna halvmogna
1 msk smör
1 msk ljust muscovadosocker eller farin
1 msk repade rosmarinblad
1-2 tsk sherryvinäger
1/2 dl smulad fransk getost
nymald svartpeppar
1. Klyfta aprikoserna i fina bitar. Hetta upp smöret på hög värme i teflonpanna tills det är vackert nötbrunt. Strö sockret över pannan och smält ca 30 sekunder.
2. Vänd ner aprikoser och rosamrin. Peppra. Stek vidare tills aprikoserna mjuknat något. Slå på vinägern och fräs uttrrligare en halv minut.
3. Tippa upp och strö över osten. Peppra lite till.

Etiketter: , , , ,

Modeord: transparens

Eftersom jag har haft åsikter om kött på några bloggar kan det vara på sin plats att berätta att jag just nu håller på med ett grisigt projekt för Svensk Köttinformation. Jag har alltså (i alla fall tillfälligt) visst jäv när det gäller mina åsikter om svenskt kött.
Men jag biter gärna den hand som föder mig: Jag bojkottar ändå svenskt lammkött när det inte är i säsong och förordar vilt i stället för nöt i de flesta av mina rätter här på bloggen. Jag har också tackat nej till att jobba för danskt griskött av etiska skäl.
Tyvärr finns det inte någon tidning som vill betala för den typen av nörderier som jag vill och kan ägna mig åt när det gäller kött. (Eller något annat ämne för den delen.) Något måste jag försörja mig på och då väljer jag de helst alternativ där jag inte behöver puffa för ett enskilt varumärke. Svensk Köttinformation är varumärksneutralt.
Projektet handlar om grundläggande research som inte handlar specifikt om svenkst kött utan om tillagning.
Alternativet är att göra smoothie-recept till damtidningar, vilket är kul någon gång men utarmar själen i längden.

Etiketter: , ,

tisdag, juni 12, 2007

Ordnung muss sein!

Får det lova att vara en kiwiwurst?

Etiketter: , ,

Promotion: gourmet

I senaste numret av Gourmet medverkar Matälskarna. Jag skriver en djuplodande artikel om ägg som kokas i 45 minuter. Johan har utvecklat en metod för hur man gör det hemma. Gitto assisterade eftersom vi inte har en fungerande ugn. Och sen lanserar vi bastuägget.

Tidningen börjar sätta sig ordentligt efter redaktionsbytet även om den fortfarande är ojämn. Och jag saknar ett långläsningsjobb i spjutspetskategorin. Vad tycker ni?

För att klargöra: Jag gillar verkligen Gourmets utveckling till en något bredare tidning med mindre restauranginriktning och större användavänlighet. Några av bildjobben senaste numret var dessutom groovy.

Etiketter: , , ,

Bananbiffen fortsätter

Ett brev säger så mycket. Efter att jag uppmanat till protester här på bloggen för en tid sedan fick jag först ett automatiskt svar av Chiquitas representanter och sedan igår ett förnumstigt mejl från en PR-person i Sverige, på Hill & Knowlton. Förmodligen bryter jag mot "god publicistsk sed" när jag publicerar hans mejl.

Hej

Skickade detta till bloggen Syrran, och då ni med refererat till den informationen får du också detta.

Mvh,

Mxxxxxx

Hej Syrran!


Jag heter Mxxxxx och arbetar med information för Chiquita. Jag noterade att du skrivit om Chiquita och de två sparkade medarbetarna. Först lite information (inklippt här nedan) med Chiquitas information om saken, sen färsk information från Chiquita som säger att en facklig uppgörelse träffats och de två medarbetarna blir anställda igen, och endast får ett löneavdrag för deras brott mot säkerhetsföreskrifterna.

Bara men letar och frågar så finns det ofta mer information att tillgå. Vi skulle uppskatta om detta skedde i framtiden, enligt god publicistisk sed.

Mina kontaktuppgifter finner du längst ner.

Mvh,

Mxxxxx

Det här var mitt svar:

Hej Mxxxxxx!

Jag letade efter annan information och efterlyste den också.
Jag gjorde däremot en hel del annan research på Chiquitas historia som gjorde mig lätt illamående.
En av de saker som slog mig mest var att Chiquita aldrig formellt bestred faktainnehållet den famösa artikelserien i Cincinatti Enquirer. Företaget valde att, med all rätt, diskreditera den ene av journalisterna för oetiska metoder som avlyssning. Fakta kvarstår dock.

http://www.mindfully.org/Pesticide/chiquita/


Brevet som du vidareförmedlade ovan fick jag också, en dryg vecka efter att jag skickat in mitt protestbrev. Vad jag förstår återanställdes arbetarna EFTER att Chiquita fått närmare 4.000 protester. Tror du på allvar att Chiquita hade lagt ner stora resurser på ärendet utan dessa protester?
Jag anser inte att någon av de som uppmanat till protester eller bojkotter har brutit mot god publicistisk sed. Tvärtom har Chiquita erkänt sitt misstag.

Jag anser att det är den här typen av aktioner som leder till ett drägligare liv för bananarbetare. Om de också hade råd att anlita PR-konsulter från Hill & Knowlton skulle världen nog se lite annorlunda ut. Eller vad tror du?

Jag ser med spänning fram mot åtalet av Chiquita, även om jag tvivlar på att de förlorar eftersom de har enorma resurser.


Vänliga hälsningar, Lisa

PS. Med tanke på att du förmodligen får bra betalt för vad du gör, är jag förvånad över att du uttrycker dig så klumpigt i skrift.


Mer om Chiquitas försyndelser hittar du exempelvis här.
Tack alla ni som engagerade er. Läs mer hos Syrran!

Etiketter: , ,

måndag, juni 11, 2007

Skojsigt värre

kesofiberDet finns många saker man gör för att vara lite snyggare i baddräkt. Men hur snygg du än blir av Keso Fiber är det inte värt det. Jag lovar. Efter första tuggan blev jag iofs sentimentalt tårögd. Visioner av barndomens räder på Buttericks flimrade för min inte syn. För visst måste det vara ett skämt? Tänderna klistras ihop så att det knirkar när man ska dra i sär dem. Fast då känner du ju smaken bättre. Eller värre. Otyget är har en räligt fadd och inulinsöt karaktär. Nej, det här är inte människoföda utan en happening. Undrar hur smal man blir om man äter en gummiflint?

Etiketter: ,

lördag, juni 09, 2007

Jag med, jag med!

Jodå, jag har också tagit studenten. Pappa låg på akuten för att någon dumjävel kört mot rött. Han hade fridsamt cyklat över ett övergångsställe på väg för att köpa blommor (rosor faktiskt) för att fira att min mor och han varit gifta i 25 år.
Mamma höll ställningarna. Grannen och hon kom och hämtade mig och mina närmaste vänner i lastbil utanför Thorildsplans Gymnasium. "Han är alltid så glad" sa mamma nöjt. Inte konstigt. Han var den lokale dealaren och ständigt pårökt. Nu också. Mungiporna gick nästan ihop i nacken. Glad! Han körde som på moln.
Jag var också glad. Jag hade druckit rosévin ur knyckliga plastglas och snusat utan att kräkas. Jag var mer eller mindre oövervinnerlig. Min outfit (fast det hette det inte då) hade knappast platsat i en modeblogg, ett tillfixat nattlinne fyndat på Myrorna. Ljusrosa med yttepyttesmå blommor. Mamma hade en kappa sydd av skurtrasor. "Ser ut precis som råsiden" deklarerade hon tvärsäkert. Ingen sade emot. Jag tror det kallas hyfs. Jag skämdes bara lite, inte mycket mer än alla gör över sina föräldrar i den åldern.
Sen åkte vi hem till vårt radhus och drack rödbetssherry och maskrosvin. Ingen bad om påfyllning. Jeannie, Henrik, Bosse, Osborn, Tove, Ringis, Mette, Karpen och Hasse var där.
Jag ser på bilderna nu, idag och tror att vi var ganska lyckliga.

Etiketter:

Två systrars salta

Två matglada, smaksäkra systrar experimenterar i köket. Läcker helgläsning.

Etiketter:

fredag, juni 08, 2007

Chiquitita, tell me the truth - there is no way you can deny it

Borde vara förstasidesnyhet va?
Klaga på din affär om de inte har rättvisemärkta bananer. Bidra inte till de här sjaskigheterna.

Etiketter: ,

Paprikalycka

Lystring Malmöbor!
På Gustav Adolfs torg står en dam och säljer grönsaker (det mindre ståndet). Blanda annat kränger hon paprikor från sitt eget växthus för löjliga 25 pix kilot. Köp upp alla de avlånga tunna gröna. (Passa på att köpa av de gula tomaterna också.)Gå sen hem saligt leende.
Kärna ur paprikorna utan att dela dem. Stek i stor panna i olivolja på illande hetta. De ska vara rejält brunsvarta i skinnet och mjukna. Strö flingsalt över eller ringa över lite granatäppelsirap. Ät. Sen fånflinar du lika brett som vi gör just nu.
Tomaterna då?
Åh, tärna dem bara grovt och blanda med en sked pesto från eminenta emmery.

Etiketter: , ,

onsdag, juni 06, 2007

Lingonben No More

Min största och första förebild för verbala krumsprång har lämnat in, satt på sig skorna och lagt ifrån sig sin ordkynniga penna.
Jag är glad att jag hann träffa honom, bedyra min beundran och bli bjuden på en cigarett ur hans fina silveretui. Han var ganska blyg, både smickrad och besvärad över mina drucket hängivna recitationer av Frkn Drömingtons sämsta dikter.
Undrar om han nu får möta den gäckande änkefru Sand.

Etiketter: , ,

Bäst i test

Jag gillar både personliga, kunniga rekommendationer och seriösa produkttester. Tidningarna verkar tyvärr totalt tappat intresset för konsumentjournalistik. Jag mår illa när jag ser produkttester som går ut på att ett par, tre halvkändisar tycker till om allt från semlor till mascara och sen sätter exakta sifferbetyg. (Jag har själv fått erbjudande om att bedöma hårinpackning! Ungefär lika fiffigt som att som att bjuda in saddam Hussein till en bacon-provning.)
Den här sajten kommer som manna från himlen för oss som vill ha raka besked om prylar som tandkräm eller våffeljärn.

Etiketter:

Nu blir det reklamblogg?

Trött på livet eller bara på inventarierna?
Gör av med gamla och skaffa nya på Grannarna. Alltid nära, alltid billigt, ibland gratis.
Min kontorsgranne Martin driver detta eminenta projekt.

Etiketter:

tisdag, juni 05, 2007

Kassandraserien: Kitchen Noir

Från DN 2001, må det smaka!

I BOKHYLLAN: Proffsätare. Ångande matintriger

En säker kur mot sömnlöshet vore att krypa till kojs med en antologi av moderna litterära matskildringar; mycket tristare än så kan man inte ha det.
Med förfärande regelbundenhet utnyttjas maten i dag som ett billigt stilistiskt knep, som ett medel snarare än ett mål i sig och matlagningen reduceras till en konstpaus för andhämtning i en ångande intrig.
Läsaren invaggas i falsk trygghet när Patricia Cornwells hjältinna, rättsobducenten Kay Scarpetta, slutar att karva i lik och hamna i trubbel för att i godan ro anrätta en medioker pastarätt.
Åke Edwardsson utnyttjar tjyvknepet att låta kriminalkommissarien Erik Winters sensibilitet anas när han duttar i köket för att få till en ytterst pretentiös men föga upphetsande ostronrätt.
Lyckligtvis finns det en handfull författare som förstår att utnyttja den besatthet som hungern, likt alla våra grundläggande drifter, kan ge upphov till. Parallellt med de puttriga matskildringarna lever nämligen en ny välgörande uppfriskande typ av litteratur, skildringar av den subkultur som frodas i kök och matsalar.
"Food is pain", sammanfattar köksmästaren och författaren Anthony Bourdain sina erfarenheter av kocklivet i självbiografin "Kitchen Confidential".
Det är onekligen en smärta som sätter sina spår. Ärren från brännande salamandrar och vassa knivar bärs med samma stolthet som mensurer.
En friterad fot? En avskuren fingertopp? Linda om, bit ihop och se till att det inte droppar för mycket blod i caesarsalladen. Fängelsevistelse är den enda godtagbara ursäkten för en kock att utebli från jobbet. Kockyrket handlar om kärleken till god mat, bedyrar Anthony Bourdain ständigt. Men oss lurar han inte. Det handlar om makt och besatthet som manifesteras i blod, svett, tårar, sex i linneförrådet, alla tänkbara sorters droger och 60 cigaretter om dagen.
Kökets hjältar vacklar ständigt på kanten till avgrunden i dessa testosteronångande infernon, hållna i schack enbart med hjälp av piller och kadaverdisciplin. Samtidigt finns underströmmar av sentimentalitet, lojalitet och yrkesstolthet. Kort sagt: bättre krigsromantik har inte upplevts sen Bogart tuggade fradga i "Myteriet på Caine."
På andra sidan svängdörren, i matsalen, finns kockarnas ständiga sparringpartner krogkritikerna. Mest känd och fruktad är Ruth Reichl, tidigare verksam på The New York Times. Den som läser hennes nyutkomna memoarer "Tender at the Bone" inser raskt att det professionella ätandet knappast är mindre traumatiskt än det professionella lagandet.
Ruth Reichls karriär inom matvärlden har inte bara passionen för smaker som drivkraft. Främst är det en tragisk kamp att ta sig ur skuggan av den manodepressiva modern, Möglets Drottning, som med sitt påtagliga förakt för bäst-före-datum och konventionella råvarukombinationer inte bara lyckats förgifta Ruths barndom, utan vid ett av sina mest grandiosa utbrott även ett hundratal gäster vid en välgörenhetsmiddag.
När den vuxna Ruth kör över sin litiumknaprande mor är det en renande symbolhandling lika stark som när Helen Mirren i filmen "Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare" helsteker sin mördade älskare och sen tvingar sin make att äta upp honom.
En annan och vanligare förklaring till matkritikers neurotiska läggning är att de i själva verket är misslyckade kockar, en omhuldad hypotes som följs upp av James Delingpole i hans kultförklarade roman "Fish Show".
Den kulinariskt frustrerade krogkritikern och före detta krögaren Giles Fripp är på fallrepet. Världen har förändrats. Läsekretsen uppskattar inte längre skildringarna av charmen hos en behagfullt mognad bourgogne.
Nu ska Knobbes, den hedervärda men förlegade tidningen som Fripp jobbar på, utsättas för en total omgörning av den nye tonårsfjunige chefredaktören.
Resultatet blir Knob (översättning överflödig, va?), en blandning av lika delar Wallpaper och Hustler. De nya läsarna vill definitivt inte ha bourgogne -de vill ha blod. I desperation uppfinner Giles Fripp den ena bisarra krogen efter den andra.
En italiensk krogsuccé är Stronzo, där serveringspersonalen blir åthutad av ägaren om de är vänliga mot gästerna och den lortige kocken hinkar i sig gästernas champagne med ett hånleende.
Sen accelererar det i raskt takt med Lucullus, den antika krogen som erbjuder flamingotungor och bakade igelkottar stinkande av dyvelträck. Till sist, som den desperata kulmen, presenteras den namnlösa kryptan där det yttersta av alla kulinariska tabun bryts.
Nörden Giles Fripp vinner berömmelse genom sina skriverier men det finns ett problem. Som så ofta överträffar verkligheten dikten och Giles Fripps fantasifoster materialiseras som genom ett mysterium och blir givetvis succéer. Har Giles övernaturliga förmågor eller är det en del av en djävulsk komplott?
Efter sådan läsning tassar den mest förhärdade thrillerläsare med darrande ben upp ur sängen, brygger en kopp lugnande kamomillte och sover sedan oroligt med lampan tänd.

För läshungriga:

Njutningens pris
John Lancaster (Picador)
John Lancaster är ytterligare en matkritiker som visar sig ha mer gift i pennan än det som under hans tre år som krogkritiker reserverades för usla krogar. En gräslig historia om och av den monstruöse vivören Tarquin Winot, som har avsevärt mer respekt för en vällagad bourride än för människoliv.

Fish Show
James Delingpole (Penguin Books)
Med en god dos självironi levererar matkritikern James Delingpole uppgörelsen med alla krystade konceptkrogar och den mediekultur som haussar dem. Ett hopkok på Roald Dahl, kryddad med ett par nypor Kafka och spetsad med en skvätt Greenaway. Jaga denna dyrgrip på andrahandsbokhandlar på Internet.

Kitchen Confidential
Anthony Bourdain (Bloomsbury)
Kökschefen Anthony Bourdains självbiografi är skriven på en prosa så hårdkokt att den får Andrew Vachss och James Ellroys verk att framstå som 3-minutersägg. Det här är en bok att sätta i händerna på naiva idioter som vill starta restaurang för att de gillar att arrangera blommor och laga mysiga middagar för sina vänner.

The Seeds of Change
Henry Hobhouse (Papermac)
Livsmedelsmonografier är högsta mode: kaffe, torsk, potatis och Coca- Cola har blivit försäljningssuccéer. Den förste som tog råvaror på bokstavligt talat blodigt allvar var Henry Hobhouse, som i sin intressanta, men inte alltid vederhäftiga, bok ger sockret skulden för slavhandeln. Det depraverade kaffet och den ondsinta potatisen får sig också en släng av sleven.

Under jaguarsolen

Italo Calvino (Harcourt Brace & Company)
Calvinos sista bok var tänkt att illustrera våra fem sinnen. Han hann bara med tre men lyckligtvis avhandlas såväl lukt som smak. I titelnovellen insinueras det att den sofistikerade kryddningen i det mexikanska köket inte är slumpens verk utan har sina rötter i landets blodiga historia. Ångande erotik och lika ångande grytor.

Fett är flott!

Konjugerade linolsyror är hett just nu. Konjugerade fettsyror finns bland annat i nötkött, lamm och mejeriprodukter. Kan man gissa att mjölkindustrin sponsrar studier?
Nå, hur som helst: tillskott av renframställda konjugerade linolsyror tycks göra det lite lättare att bränna kroppsfett. Effekten avtar dock efter sex månader. Problemet är att man måste sätta i sig rätt mycket mejerifett för att komma upp i intressanta doser. Dessutom innehåller mejeriprodukter mycket mättat fett som inte är bra i för stora mängder.
Ett bättre val är mjölkprodukter från djur som inte äter spannmål och sojabönor. Kor är gjorda för att äta gräs. Betande boskaps mjölk får en bättre fettsammansättning. Och det är betande boskaps mjölk som stenåldersmänniskorna petade i sig.

Summan av kardemumman?
Ät balanserat, mindre portioner och rör mer på dig. Undvik transfettsrika artificiella fetter. Ifrågasätt djurhållningen. Och var inte livrädd för mjölkprodukter eller lagoma doser fett. Försök att äta naturligt fet mat som ger mycket andra näringsämnen samtidigt: nötter, yoghurt och frön.

Etiketter: ,

måndag, juni 04, 2007

Försäkring mot stjärnfall

Numera kan stjärnkrögare sova gott om natten. Det går att ta en försäkring som faller ut när en stjärna faller. Michelinstjärna alltså.
Med tanke på Bernard Loiseaus tragiska slut är det kanske ingen dum idé. Kanske lika bra att passa på att försäkra sig mot elaka bloggare också.

Etiketter: ,

Sverker fast snyggare

Allas vår Lotten granskar Minimellan under luppen.

Etiketter: ,

En kulturkoftas bekännelser

pastisEftersom jag är ytterst ohipp föredrar jag nästan alltid vin framför glamourös drinkkonsumtion. Enda undantaget är det lite pseudobohemiska pastisdrickandet vi ägnar oss åt sommartid.
I Malmö, närmare bestämt på Milouii på Frisgatan, hittade vi allt som Hornstullschica statusproletärer behöver. Passtisglas och en fiffig vattenkanna med termosfunktion. Givetvis från olika tidsepoker så att det inte ser puttinuttborgerligt ut.
Den örtkryddade pastisen ärvde vi av Vinlusen när han drog österut. Delikat med drag av lavendel och provensalska kryddor.
PS. För att ni inte ska upprepa mina misstag: Köp aldrig urbillig pastis i Reykjavik. Ni kommer att ångra er vid första sippen, ni också.

Etiketter: , ,

söndag, juni 03, 2007

Homoäktenskap? Ja tack!

Jag har försökt hålla mig. Men. Ibland måste man bara få konstatera att dumheten ständigt sticker upp sitt fula tryne. Avdankade politiker anser att biologin avgör att homosexuella inte ska få ingå äktenskap.
Den [franska utredningen] slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Jaha, enligt detta stolliga resonemang ska de som inte kan få barn alltså inte få gifta sig? Och framföra allt inte de onaturliga människor som av olika skäl inte vill ha barn. Pensionärer som finner varandra sent i livet? Det finns en massa skäl till att två älskande inte kan få barn med varandra. Att de tillhör samma kön är bara en av många orsaker.
Och detta ständiga hänvisande till "barnets bästa". Med tanke på att barnaga är tillåten i Frankrike så kanske vi inte osjälvständigt ska apa efter fransmännen.
Varför vågar ni inte säga som det är: det är inte biologin som talar mot en jämlik äktenskapslag. Det är religionen. Eller rättare sagt: gamla förstockade värderingar med sitt ursprung i religionen.

Etiketter: , ,

Söndagsläsning: Vad var det jag sa?

Hittills har jag inte hittat något fiffigt test som går ut på att man ska ta reda på vilken hjälte från trojanska kriget man är. Hur som helst är det totalt överflödigt för mig att ta testet. Jag är Kassandra vars öde är att alltid förutspå sanningen men aldrig bli trodd. En beskäftig, förmanande och föga populär partypajare. Temat för trendkänsliga Årets Kock var detta år autenticitet. Det här är en artikel jag skrev i DN 2001. Ingen förstod vad jag menade, inte jag själv heller om jag ska vara ärlig. Hur som helst: Tajming är allt och jag har aldrig haft den.

DE FLESTA PASSIONER tar sin början i det uppenbara och pråliga: många hängivna insektssamlare inleder sin bana med ett exemplar av den gigantiska ekoxen, vars kropp till en tredjedel består av skräckinjagande käftar. Ett intresse för design tar sig ofta uttryck i ett maniskt samlande på dyra citruspressar i form av illgröna plastkaktusar och dyra pepparkvarnar utklädda till stiliserade möss signerade Alessi. Det som attraherar nybörjarna är det iögonfallande - det gäller också vilken mat som faller oss på läppen.
Länge var det lätt att vara matnörd: tryffel, anklever och vin som Montrachet har varit säkra kort för att imponera på de icke invigda. Men sådana enkla trick går inte hem längre. Numera, när tid är den stora bristvaran, är det de svåruppletade, aparta men billiga och till synes oansenliga rätterna som imponerar. Bräss, mjälte, svans och trynen - de trendiga ätarna prickar av kroppsdelar som de ätit på samma sätt som ornitologer kryssar rara fåglar de sett. Läbbigt? Nej, inte alls. Slukar man iransk kaviar är det hyckleri att rynka på näsan åt äggledare. Under min senaste semester åt jag först livmoder (går ner knaperstekt med mycket vitlök) samt juver (aldrig mer!) och tuggade mig sedan pliktskyldigt igenom kons alla magar och satte inte punkt förrän jag kom till kolon.
De mest matmedvetna tillbringar inte längre semestern på internationella lyxhotellkedjor med gourmetrestauranger. Det smäller högre att ägna sig åt självhushåll i Toscana och gå upp tidigt, tidigt för att äta varm fårmjölksricotta med dovt gyllene kastanjehonung. Osten är naturligtvis handystad av den genuina ostysterskan.
Vi dricker chianti och nickar förnumstigt: jänkarna är nog ute och cyklar när de tillverkar sitt insmickrande skräddarsydda vin. Inte gör det väl så mycket att vinet är surt, blaskigt och smakar lite räv, när man kan se vinrankorna från fönstret?
Det handlar inte enbart om vad man äter utan hur och när man äter det. Även om den värsta vurmen för balsamvinäger lagt sig kommer den att finnas kvar i det medvetna skafferiet. Men det är tabu att blanda den med olivolja och stänka på en sallad. Däremot är ett par tjugofemåriga droppar på jordgubben eller den tvååriga parmesanen alltid kulinariskt korrekt.
Överdesignade matförpackningar, de må vara aldrig så sparsmakade är också passé. Helst ska det vara handskrivna etiketter eller råvaror i lösvikt. Minimalism är ute och sensualism inne. Det gäller kläder, litteratur och mat. Dofter, texturer och temperaturer förtrollar. Mat och matlagning är inte bara sexigt, det är detsamma som sex. Men matkännarna låter sig inte längre luras av pornografi i form av krystade kombinationer som cross cooking, där ingredienser från hela världen möts - det ska vara sann kärlek och äkta vara. Från London rapporteras om en våg av regionala indiska restauranger, som applåderas av de purister som inte uppskattat de tidigare försöken att täcka in hela Indien på en meny.
Är detta verkligen en ny trend? Nej, naturligtvis inte. Att söka sig från det förkonstlade mot det äkta och genuina har ständigt varit matnördarnas drivkraft. Och själva matskroderandet handlar om en uråldrig instinkt som kan spåras hos så primitiva djur som insekter. Om försommaren laddar ekoxen med söt, jäst sav från ekarna och ger sig sedan morskt ut att ge konkurrerande ekoxar på plytet.

Samma drifter styr oss när vi slevar i oss den fylliga kastanjehonungen i Toscana. Det handlar inte i första hand om berusningens sötma - den fulländade kulinariska kicken- utan också om den ljuva förvissningen att vi har en svårslagen upplevelse att dänga i huvudet på andra matnördar.

Etiketter: , , ,

lördag, juni 02, 2007

Kila vidare (3)

För övrigt är Patrik i sitt esse. En man med gott hjärta. Grishjärta, that is.

Etiketter: , ,

Den perfekta födan

power barVisst har ni undrat? Rent av våndats långa nätter, ridna av matmaran. Vad är egentligen den perfekta maten? Nå, nu behöver ni inte spekulera mera. Här är den. Visst kunde man ha anat att det hade med choklad att göra. Men tänk så genialiskt att knöka in ett drygt tjog hypernyttiga ekologiska vegetabilier innanför det tunna chokladskalet. Färgen är inbjudande dygrönskimrande. Hur det smakar? Tja, det var bara det lilla, lilla problemet att det smakar avföring. (Var nu inte vitsig och fråga hur jag vet hur avföring smakar. Frågan skvallrar bara om din egen begränsade fantasi.)
Kanske är det inte den perfekta maten utan bara den perfekta produkten: the ultimate recycling.
Mirakelmaten på bilden är givetvis inköpt i USA.

Etiketter: , , , ,