Matälskaren har flyttat till Taffel.se. Uppdatera dina bokmärken och häng med!

fredag, december 30, 2005

Årets sämsta kokbok

Precis som alla andra plågas jag av avundsjukans demoner. Som när någon skriver smarta roliga saker som här, här och allra värst här eller här inom mitt område. Eller när min vän Vinlusen på ungefär en kvart stormade om mig vad gällde vinkunskaper. Allra värst är när någon skriver en bok om mat som kommer att sälja multum trots att den är gjord utan den fnoskiga passion som jag anser att detta ämne kräver.
Tevekocken Rikard Nilsson och livsmedelsprofesorn Per-Olof Hegg har skapat en bok som förmodligen kommer att köpas av ambitiösa matälskare. Den tekniske kocken vill göra matlagare lite mer upplysta om vad som händer i köket. Vackert så!
När jag nu fick boken gav jag mig hän åt en annan mänsklig svaghet: skadeglädje.
Varva illa redigerade kockrecept med stolpiga lärotexter som får Nationalencyklopedien att framstå som Höga visan, krydda med lite faktafel och bisarra påståenden. Varsågoda: en kokbok serverad med vänsterhanden.
Recepten i kokboken bygger tyvärr varken på intressanta tekniker eller är särskilt nyskapande. Tvärtom går tillagningen ofta stick i stäv med sådant som testats fram av kökshjältar som redaktionen på Cook´s Illustrated, Shirley Corriher, den outtrötttliga Rose Levy Beranbaum och petimätrige kökspoeten Harold McGee. Om författarna till Den tekniske kocken läst några böcker av dessa kulinariska giganter så har de glömt vartenda smack.
De olika momenten i bokens recept förklaras knappt. Förklara till exempel för mig varför finhackad basilika ska koka med i en tomatsås i en timme i stället för att tillsättas i slutet för att ge en kick! Varför ska man droppa ner vinägern tillsammans med oljan när man vispar en nobisdressing, när den tillsätts från början när en majonnäs ska vispas? Det diskuteras inte varför en glassmet måste sjudas eller vad man ska tänka på när man använder gelatin. Nej, det konstateras bara förnumstigt att gelatin är ett klassiskt sätt att skapa en livsmedelsgel. Det snobbas med att man kan woka på två sätt som i Kina kallas pau eller liu. Men vad läsare egentligen vill veta är varför de så ofta misslyckas med wokandet hemma. (Ledtråd: släng ut woken!). I boken wokas det för övrigt genomgående med olivolja.
En enkel läsarsevice som att lista ingredienserna i den ordning de används - här är det en salig röra. I receptet på vitlöksbaguette står det lakoniskt: "Sätt deg och baka som vid ett vanligt brödbak." Jaha. Samma sak står i receptet till julbaket som innehåller 50 g margarin. Det är inte alla som vet att resultatet blir bäst om man arbetar ner margarinet rumstempererat.
Vi får vidare veta hur ytterligt exakt mjöl och smör måste brynas i en brun sås för att det ska bli gott, men att presentera en färgskala för läsarna var visst för besvärligt.
Vill ni veta hur man lagar fisk? Åh, det är enkelt. En 1-2 cm tjock fiskskiva ska få ligga i avsvalnande vatten 10-20 minuter. Någon mer än jag som vill ha en mer exakt tillagningsmetod? Och vad gör man om fisken är tjockare? Nå, nitt tips är att du letar upp Haqvin Gyllenskölds gamla alster Konsten att laga mat från 1966. Där finns all information du vill ha pedagogiskt sammanställd. Men så är det också en bok som tog åratal att skriva.
Den tekniske kockens ingredienser presenteras inte heller i recepten. Inte ens när de är exklusiva som "rökt olivolja". Eller kryptiska som "5 dl reducerat portvin". Dessutom kallas salladslök felaktigt för vårlök. Och vad tusan är gambasräkor?
I några av recepten rekommenderas kinesisk soja. Eftersom man inte ska snacka med sojan spelar det ingen roll varifrån den kommer. Däremot är det viktigt om den är ljus eller mörk. Båda sorterna används flitigt i Kina.
Faktafelen är många och märkliga. (Ja, jag erkänner villigt att jag själv gjort mig skyldig till en hel paddor genom åren, ofta på grund av att jag litat på informationen i böcker som Den tekniske kocken. Ibland för att jag är slarvig eller lat. Men jag är inte professor.) Bland annat hyllas en de kolesterolsänkande egenskaperna hos en förrätt som innehåller 160 g smör till fyra personer. Russin anses ge en snabb energikick för att de innehåller enkla sockerarter (fruktos och glukos) som går rakt ut i blodet. Kunskapen om glykemiskt index och komplexiteten hos blodsockerhöjande mekanismer har tydligen gått professorn förbi.
Författarna berömmer sig om att vara tränade produktutvecklare och föreslår därför yoghurt i hamburgaren. Tyvärr dör de nyttiga bakterierna då burgaren steks. Rivna morötter är ett annat nyskapande alternativ i burgarsmeten. Har författarna aldrig läst Allt om Mat? De är i alla fall inte inlästa på den officiella definitionen på vad functional food är.
Självsäkert slås det optimala receptet på köttbullar fast. Men har man blindtestat olika varianter? Cook´s Illustrated har gjort det och kom fram till oerhört intressanta saker.
Ledsen grabbar: Ingefära är definitivt inte en rot till ett vattengräs. Wasabi är inte japansk pepparrot — även om den smakar liknande. Stavfelen och korrmissarna är så många att det är skrattretande. I ett recept på pesto ingår det tio hackade vitlökar. Och så vidare in absurdum.
Visst, visst. Till och med en magsur kritiker som jag måste erkänna att det finns guldkorn och att man lär sig något. Men oj vad jag saknar mycket som jag verkligen tycker att ambitiösa matlagare borde få veta i en sådan här bok! Som vetenskapen bakom konsten att lyckas med en pajdeg. Eller den kemiska orsaken till att det är värt att lägga ner tid på långkok. Knepen när man använder vin i matlagning. När vid tillagningen kryddor ska tillsättas och varför?
Jag vill själv gärna veta mer om vilket mjöl som blir bäst i färsk pasta och varför. Författarna vet till exempel inte skillnaden mellan durumvete och annat glutenrikt mjöl. Durumvete (som för övrigt inte har sitt ursprung i USA) innehåller mer av ett speciellt slags gluten som ger hårdhet men inte elasticitet. Elasticitet gör det svårt att få pasta tunn. Till brödbakning används däremot proteinriktmjöl (t ex Vetemjöl Special eller manitoba) med mer av en annan typ av gluten som ger elasticitet. För mig är det även ett mysterium hur man kokar färsk pasta så att den blir "al dente" vilket rekommenderas i boken.
Jag är ointresserad av hur många tusen år olivolja har pressats men jag är vanvettigt fascinerad av varför majonnäsen så lätt skär sig när jag vispar den på svindyr olivolja (svaret kommer snart på en blogg du gillar).
Det pratas mycket om potatis i boken men vi läsare får inte ett enda vettigt recept på potatismos eller information hur val av potatissort påverkar mosets egenskaper. Vill du veta vad som är skillnaden på fast och mjölig potatis? Läs då mer om det på utmärkta Cook's Illustrated istället.
God är maten säkerligen, Rikard Nilsson är en utmärkt kock, en av Sveriges mest stilsäkra och kompetenta. En del av rätterna är mycket inspirerande. Men hur pålitliga är recepten.?Tyvärr är proportionerna ofta helt åt pepparn. En portion kan innehålla dubbelt så mycket kött som totala mängden potatis och grönsaker. Och inte fasen är det mat som passar att laga i hemmaköket. Vem gitter mäta upp 2 g ingefära? En del rätter är så feta att gästerna får bäras ut på bår. Vad sägs om ett recept för fyra personer som innehåller 3 dl olivolja, 1 dl grädde och 250 g smör? Till "viltbergarna "går det till 4 personer åt åt 5-6 dl grädde med tillägg av lite smör och getost för säkerhets skull, så att man inte faller ur. Ja, och sen ska man slå 150 g brynt smör over hela klabbet. I en sås till 4 personer kan det ledigt slinka ner 3 dl skirat smör. Samtidigt påpekas det i samma kapitel att man kan använda hur mycket fett man vill när man steker helt kött eftersom det inte sugs upp av köttet — och sedan ska stekfettet slängas bort i hälsans namn.
Det är nu ytterligare en mycket mänsklig känsla infinner sig: Sorg. Det här hade ju kunnat bli en bra bok med en kunnig, pedagogisk redaktör som höll de båda begåvade skaparna i hampan och fått dem att verkligen samarbeta. Att tvinga dem att ta sig tid att testa olika vetenskapliga hypoteser och gemensamt skapa banbrytande, men enkla recept. Och att inventera all den kunskap som redan finns på området.

Det intressantaste blir att se om någon enda matmurvel mer än jag kommer att våga såga boken. När ska det erkännas att vi matskribenter har kunskap som varken mästerkockar eller professorer besitter. Vi vet hur mat lagas i vanliga kök och vilka frågor som är intressanta för en vanlig matlagare.
-------------------------------------------
Det enda tunga skälet till att köpa boken är Per-Anders Jörgensens makalösa bilder som framhävs väl i den stramt maskulina formgivningen med vetenskapliga illustrationer. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om fotografierna, men sannerligen säger jag eder: En bild säger mer än tusen ord. Så njut av hans bilder i Gourmet.

Nyårsmingel!

I morgon har matälskarna ett litet nyårsmingel. Lagom sätt att träffa många man gillar innan de är alltför berusade för att kunna ge intellektuellt utbyte. Dessutom slipper gästerna besvärliga lojalitetskonflikter eftersom de kan gå på andra fester efteråt. Lagom med förfylle och någon lite snitt var ursprungsplanen som tyvärr urartade lite när vi gick för att shoppa igår. En tur på China Market och Hötorgshallen leder ofta till impulsköp. Här är en liten lista på vad vi serverar (med reservation för ändringar). Alla snittar görs på Johans ljusa surdegsbröd.
Asiatiska grodlår med chili, fisksås, citrongräs och thaibasilika.
• Snittar med Gonzales fläsklägg som fått sjuda i pebresås (fynda på Hötorgshallen!)
• Snittar med rökt mut-tonfisk, rivet citronskal, kapris och schalottenlök.
• Snittar med överblivet vildsvin och fräst apelsinsvamp.
• Nya zeeländska musslor gratinerade med italiensk tomattäcke och asiatisk cashewröra (inte på samma mussla, scmucko).
• Snittar med mild manchego och tomatmarmelad
• Snittar med hackat ägg blandade med hemgjord majo och hackade sardeller toppat med gräslök.
PS. Glöm inte sista chansen att gissa på Årets sämsta kokbok.

torsdag, december 29, 2005

Svamp + apelsin = sant!

Mellandagarna har gått i excessernas tecken. Igår bjöd vi trevliga vänner på mutkaviar och forellrom på Johans rostade vita surdegsbröd. De stod för champagnen till (jag skrev ju att de var trevliga.) Eh, det där var ju ingen särskilt matnyttig upplysning men ibland måste jag bara skryta lite. Varför ska man annars ha en blogg?
Vi konstaterade att det är nästan omöjligt att vara olycklig när man dricker champagne och äter kaviar. Inte ens om man verkligen försöker.
Vildsvinet har styckit upp sitt fula tryne i vårt kök igen så efter lite annat småplock blev det en marinerad stek med potatis- och jordärtskocksmos. Bönorna som skulle serveras till glömde vi för vi drack hemskt mycket gott annat vin medan vi lagade maten. Två av julens favoriter är den välbalanserade strama päronsplitten Vinus och ett blommande ystert veritabelt druvpotpurri från Fleur du Cap. I synnerhet det senare har varit givande att sammanför med asiatiska smaker.
Inspirerade av allt det ljuva, svalkande vita komponerades i alla fall ett svampfräs som fick toppa moset till steken.
Svampfräs med apelsin
2 nävar torkad svamp (jag tog smörsopp och skivad shiitake)
4 små schalottenlökar
1 msk smör och rapsolja
2/3 tsk farinsocker
1 msk finstrimlat apelsinskal (allt det vita noga bortskuret först)
1 dl pressad apelsin
1/2 msk konc kycklingfond
(ev 1 msk portvin eller madeira, minns inte om jag skvätte ner det)
nymald svartpeppar
1. Slå ett par deciliter kokande vatten på svampen. Gå och drick champagne och ät kaviar ca 1/2 timme eller längre. Krama ur svampen och hacka den grovt. Spar blötläggningsvatten.
2. Strimla schalottenlöken fint. Hetta upp smöret i en teflonpanna. Bryn löken lätt. Vänd ner svampen, sockret och apelsinskalet. Stek på medelvärme ett par minuter tills svampen fått lite färg.
3. Slå på apelsinjuice, kycklingfond och låt puttra samman ca 8 minuter. Späd med lite blötläggningsvatten om det kokar torrt. Krydda med mycket svartpeppar.

Variera mera! Om du vill kan du piffa till lite extra genom att fräsa med 3 krossade enbär eller en nypa kanel tillsammans med löken.


ÅPS! Glöm nu inte att nominera årets sämsta kokbok!

Cashewgratinerade musslor med thaismak

En imponerande aptitretare aom verkar avancerad men är lekande lätt att laga bara man shoppat hem ingredienserna. Cashewröran kan också bli ett trevligt täcke för fisk eller champinjonhattar. Billiga nya zeeländska jättemusslor hittar du i den siatiska affärens frysdisk.
Thaimusslor
1 kg nya zeeländska musslor
Till cashewröra:
2 dl cashewnötter
1 msk fisksås
1 1/2 msk grovhackad ingefära
2 tsk farinsocker eller stött palmsocker
1 1/2 msk Mae Ploy chili in oil (eller annan asiatisk mild currypasta)
2 stänglar citrongräs, skalade och finhackade
2 klyftor vitlök, skivade
2 msk pressad lime
3 kvistar färsk koriander, grovhackade
1. Tina musslorna. Helst i kyl över natten.
2. Mixa cahewlätterna lätt så att dde blir grovhackade. Tillsätt övriga ingrediener och mixa till ett kornigt mos. Fördela på musslorna och mura fast med en oljad tesked.
3. Ställ under grillelementet ca 6-8 minuter tills fyllningen fått färg och musslorna är genomvarma. Garnera gärna med lite asiatiska örter. Lika goda ljumma som kalla.

onsdag, december 28, 2005

Het vinterfrukt


När svenska äpplen börjar tappa stunsen är det dags att blicka mot sydligare trakter och frukter. Tyvärr är den exotiska frukt vi hittar i kvartersbutiken sällan så perfekt att den klarar att serveras i ensamt majestät med enbart snålvatten som komplement. Men vackert smörstekt med heta kryddor är de oemotståndlig. Laga bara 2 personer åt gången i en riktigt stor och tjockbottnad panna. Annars blir det bra en kokt kompott.
Het vinterfrukt
1 rättvisemärkt halvmogen banan
1 liten mango
2 msk ljusa russin
1 1/2 msk farinsocker
1/3 tsk garam masala
2 tsk smör och rapsolja
1-2 krm chiliflingor
lite pressad apelsin
Till servering: hemgjord glass eller lite lätt creme friache smaksatt med apelsinskal och honung
1. Skär mangon i bitar. Skär av skalet med en vass kniv och tärna grovt. Skär bananen i tjocka bitar på snedden. Blanda försiktigt med russin, socker och garam masala.
2. Hetta upp en stor, tjock teflonpanna panna ordentligt. Vänd ner fettet. Lägg bums ner de sockrade bitarna och stek. Vänd runt när bitarna fått lite färg. Passa noga. Krydda med chili. Tippa upp i portionsskålar. Smaka av med lite pressad apelsin. Servera bums.

tisdag, december 27, 2005

Mellandagsfynd — NOT!

Så här i mellandagarna, lätt illamånde efter julmatsorgier börjar man se sig om efter nya smaker. Eftersom jag gillar de flesta av Zetas produkter har jag sedan en tid tillbaka mangobalsamico i mitt skafferi. Efter en nogsam utvärdering av mig och Johan måste vi nu ge den en definiv nedåtriktad tumme (om än inte ett uppkäftigt långfinger).
Problemet? För det första har vinägern ett vilseledande namn. Den har inte ett smack med balsamico att göra, namnet borde märkesskyddas och enbart dekorera välförtjänta vinägrar som långlagrats och tappats om på tunnor i ett solera-system (fråga Vinlusen vad det är). Det här är mangosaft som fermenterats och sen dopats med smakämne och konserveringsmedel. Inget ont i det, men den seglar under falsk flagg.
Det andra stora problemet är priset. En pytteflaska med 200 ml kostar 40 kr. Den är värd max hälften. Du får en kalasavinäger från tex underbara tillverkaren Forum för samma pris.
Smaken då? Jodå, den är inte helt fel. Men den har definitivt en syntetisk eftersmak.
Matälskarens dom: Använd en vanlig vinäger av högre kvalitet och lite puréad eller tärnad färsk mango. Eller pressad lime som passar mycket bättre med mango i de flesta fall. Billigare, vackrare och godare.

Mellandagsfynd

Ett gammalt kåseri om paprika i SvD dök plötsligt upp på nätet ...

söndag, december 25, 2005

I brist på konsumentjournalistik

Gav du bort en kokbok i jul? Hur visste du att just den var bra?
En sak som irriterar mig enormt är de flata recensionerna av kokböcker i svenska tidningar. Jag vet hur det går till. Några medarbetare bläddrar lite i en bok och sedan ska det hostas upp ett fiffigt omdöme eller rent av sättas betyg. Provlaga recept? Nej, det hinns inte med. Fundera över näringsinnehåll eller kolla fakta? Det är bedömaren sällan kompetent till. Varför då överhuvudtaget bedöma boken?
Eftersom jag inte har någon kokbok ute och känner mig ojävig ska det därför bli mig ett nöje att på nyårsafton utse Årets sämsta kokbok. Det kommer också en utförlig recension (läs: lustmord).
Fram till dess är ni mycket välkomna med nomineringar. Jag har min favoritantipati klar. Men det är inte omöjligt att jag kan ändra mig om jag får någon bra motivation. Ni får gärna komma in med varningar om andra kassa kokböcker.

PS Tipsa gärna om några bra när ni ändå är i farten.

Julefrid i köket

Vi firade jul på tumis. Vem behöver gå utanför dörren när allt man behöver ryms i vårt hem? Gos, musik, spontandans, äventyrlig matlagning och lite för mycket vin.
Johan excellerade i nya sinnrika surdegsbröd som förhoppningsvis hamnar på bloggen snart. Bästa tillämppningen var toasten på vitt rostat surdegsbröd.
Oppanpå:
• kallrökt tonfisk (sublim producentmuta som säkert kan ersättas av annan kallrökt fisk)
• finhackad schalottenlök
• grovhackad kapris
• finrivet citronskal (köp ett laserslipa rivjärn det blir mycket bättre)
• krossad rostad svartpeppar
• en skvätt av årets nya gräsgröna olivolja

lördag, december 24, 2005

God jul!

Vi ofirar i sängen med en exklusiva fiskägg, Caesarsallad, italienska köttbullar och en hel kollektion av Johans surdegsbröd. Efter helgen återkommer vi med full styrka efter en tids sjukledighet.

Kom ihåg: det är aldrig ens fel att två äter.

söndag, december 18, 2005

Underbara Lotten!

Det är lika viktigt att drilla sina små grå som sina smaklökar. Läs, lär och gissa i Lottens julkalender.

söndag, december 11, 2005

Kulinarisk klyscha

Det enklaste är det bästa, det har jag själv sagt otaliga gånger. Tyvärr stämmer det inte alltid. Igår bevisades motsatsen av fyra små vildbasare ledda av den outtröttlige William.
Rätten ärtor i julmust är ingen hit, även om det är lätt som en plätt att laga.
Jag mindes då en väninna som på släktmiddag blev bjuden på en enkel rätt, diabolisk på så vis att den kombinerar två totalt harmlösa produkter till en helhet som bara kan beskrivas som vederstygglig.
Vad sägs om förrätten avokadofjäril med skogsbärsyoghurt?

lördag, december 10, 2005

Smekande sås till pasta

Det är sällan vi äter gräddiga såser eftersom vi tycker att råvarors smak lätt blir jolmigt utslätad av för mycket gräddfett. Sen ibland blir man obetvingligt sugen just på att få smaklökarna smekta och inser att om man bara kryddar rejält så kan gräddsåser vara förtrollande.
Den här gången blev det ett synnerligen lyckat matpussel. Huvudbeståndsdelen var ett felköp: frysta färdigskalade räkor som visade sig vara riktigt bra.
Barnen fick räksås separat och åt sig mätta på pastakuddar fyllda med spenat och ricotta. Välj din favorit ur Coops makalöst prisvärda sortiment av fylld pasta. Vi vuxna blandade såsen med fullkornspasta, frysta gröna ärtor och hejdundrande mängder krossad, torkad chili. En extra rå vitlöksklyfta pressades också ner på slutet. Den torkade svampen fungerar suveränt med rosmarinen och ger en extra fyllig smak till såsen. Torkad shiitake är en bra nödlösning om du inte har carljohan på lut i skafferiet. Ett par droppar tryffeloja funkar också, men kolla att abrnen gillar det först.
Som en extra triumf skedde genombrottet för den tidigare osthatande äldsta bonussonen. Under måltiden bestämde sig för att pastan blir ännu godare med nyriven parmesan oppanpå. Klok insikt! Vi har tränat honom genom att lite då och då tubba honom att smaka parmesan på ett litet hörn av pastan.
Inställsam räksås med mycket smak
4 små schalottenlökar
1 msk smör och rapsolja
1/2 tsk torkad rosmarin
ev 1/3 tsk fänkålsfrö
1/3 dl krossad torkad svamp, helst karljohan
1 liten vitlöksklyfta
1-1 1/2 msk flytande fiskfond Touch of Taste
2 1/2 dl Oatly mat eller matlagningsgrädde
1 dl vispgrädde eller crème fraîche
4-5 dl halvtinade skalade räkor
4 portioner pasta
Vuxentillsatser: Chiliflingor, fryst finhackad persilja, pressad vitlök, ärtor

1.
Finhacka löken och fräs den tillsammans med fänkålsfröet i smör och rapsoljan. Rör ner rosmarin, vitlök samt svamp och fräs i ytterligare någon minut.
2.
Slå på Oatly och/eller grädde. och fond. Låt puttra samman ca 10-15 minuter på mycket svag värme. Koka pastan under tiden.
3.
Vänd ner räkorna och låt såsen bli genomvarm. Smaka av med en aning peppar. 4. Ställ undan en del av såsen till barnen. Blanda de vuxnas pasta med resten av såsen och skräm upp den rejält med kryddorna.

fredag, december 09, 2005

Två goda vintersoppor ...

... hittar du på Matlabbets blogg.

onsdag, december 07, 2005

Snabb kall sås

Att röra samman kalla röror i sista minuten är en rolig utmaning. Egentligen inser jag vad jag håller på med: eviga tröstlösa försök att skapa en sås som ger mig samma kickar som barndomens filsås till skolans soggiga fiskpanetter. Jag vet inte hur jag skulle reagera på filsåsen idag, men då älskade jag den hett.
Ribban har onekligen höjts sen dess. Men här är en lyckad kylskåpsrensning som serverades åt de vuxna till gårdagens sprödstekta panko-torsk.
Kaprissås till torsk
1 burk kesella (1%)
1/2 dl svindyr olivolja eller kallpressad rapsolja
1 -2 msk finhackad schalottenlök (äkta vara inte banaschalotten)
2 msk grovhackad kapris
2 msk fryst hackad persilja
svartpeppar
1 tsk finrivet citronskal
1 nypa socker
nymald svartpeppar
1. Rör samman alla ingredienser. Låt stå och samla smak minst en kvart. Ännu godare dagen efter.

tisdag, december 06, 2005

Mer om mos

Klooney undrade i kommentarerna till mosinlägget varför det är viktigt att koka upp mjölken. Jag passar på att komma med lite fler mostips.
• Skiva potatisen i drygt centimetertjocka skivor innan du kokar den. Då blir den snabbt och jämnare kokt.
• Koka uppp mjölken till moset. Smaken blir fyllligare och sötare. Och viktigast av allt: moset håller sig varmt längre. Några futtiga graders temperaturskilland på moset är skillanden mellan extas och tristess.
• Smart tågordning: Koka potatisen mjuk. Slå av kokvattnet i serveringsskålen så att den blir varm. Moset håller sig varmt längre i en tjock keramikskål än i en metallgryta. Slå på mjölk i grytan med potatis och låt koka upp. ( En del smaktillsatser som rostade kryddfrön mår bra av ett uppkok kan tillsättas med mjölken.) Mosa potatisen direkt i grytan eler pressa ner den med potatispress i skålen. (slå ur det heta kokvattnet först, smartskalle!) Rör ner lite smör och rapsolja eller någon god olja. Se upp så att det inte blir en fettbomb! Jag gillar att blanda ner lite flytande kycklingfond för att runda av smaken. Kanske lite örtkryddor?
• Vitlöksmos? Låt ett par vitlökslyftor sjuda sig mjuka i potatiskoket ett par minuter. Pressa ner på slutet. Lite riven parmesan och fryst basilika är gott i.
• Balansera smaken! Så fort du kryddar moset lite djärvare krävs en finjustering på slutet för att smakerna ska blomma ut. Några nypor socker, lite mer salt och kanske ett par droppar vinäger eller citron fulländar mosets smak.

måndag, december 05, 2005

Vuxet mos

Potatismos är bra barnmat. Men medan barnet föredrdar sitt rent vill vi med balserade smaklökar ha mer tryck i det. Gör ditt vanliga mos och dela det i två delar. Smaksätt vuxenmoset direkt i skålen. Kom ihåg att alltid koka upp mjölken till moset. Det gör verkligen stor skillnad. Servera gärna moset till hemstekt rostbiff och gröna ärtor. Sås behövs inte när moset är så smakrikt.
Mos över? Blanda med lite vetemjöl och ett ägg. Stek små plättar. Servera som förrätt med lite rökt lax oppanpå.
Vuxen smak i moset
4 portioner potatismos
2-3 msk stark skånsk senap
75 g grovriven extralagrad prästost
2 msk fryst gräslök
ev 1/2 msk rostade bruna senapsfrön
1 msk smör och rapsolja
nymald svartpeppar
1. Vänd runt moset med smaktillsatsen. Smaka av med salt och peppar.

Pusselvecka igen

Hurra! Nu kommer ytterligare en vecka med matpussel. Det är då jag lär mig flest kreativa knep och nödlösningar i köket. Vi vägrar nämligen äta "barnmat". Mycket av det industrin vill få barnfamiljer att äta är helt enkelt inte människovärdig föda. Ändå vet de att ta betalt för den. Betalar du 40 kr kilot för falukorv med 40% kött så betalar du 100 kr per kilo för köttet. Mycket av det färdiglagade innehåller onyttiga transfetter och på tok för lite fibrer, vitaminer och mineraler. Många är noggranna med att ge sina hundar eminent näringsanpassad mat samtidigt som barnen får en bristfällig diet.
Tro nu inte att Matälskarna blyga för att använda hel- och halvfabrikat när de smakar kalas, sparar tid och har bra näringsvärde. Vi kommer att skriva mer om sådan bekväm mat här.
Kompromiss är ett nyckelord. Man får inte glömma att det viktigaste är att vi har trevligt kring bordet. Det har vi. Skillnaden är enorm sen vi började se middagarna som spännande utmaningar istället för bekymmer. Här i bloggen kan du följa framstegen och bakslagen när det gäller att skapa måltider som alla gillar.
Tidigare inkägg om matpusslet hittar du t ex här och här. Lite mer utförliga tips finns samlade i en lista.

PS! Skriv gärna om era egna bästa knep för att få barnen att äta glatt och med god aptit.
PPS!! Kika in på Matlabbet och anmäl er till en matlagningskurs. Mest för vuxen smak ...

söndag, december 04, 2005

Enkla nöjen

Har man bara tillgång till världens godaste surdegsbröd (och det har man automatiskt om man gift sig med världens bästa man) går det lekande lätt att kirra mackor.

Rostat surdegsbröd med tunt skivad feta, finhackad tomat, några droppar balsamico och mycket svartpeppar
Surdegsbröd med ungnsbakad leverpastej toppad med Tistelvinds syrade vitlökskryddade selleri
Surdegsbröd med rester av stek med fransk senap, rödlök och saltgurka
Rostat surdegsbröd med färskrökt lax, pepparrotsost och tunt skivat äpple

lördag, december 03, 2005

En mathjältinna!

I en tid när sponsrade kändiskockar tar över utrymmet i media måste vi hylla de skribenter som har en egen röst och törs säga ifrån. Karin Alborg är en sådan person. Läs henne!

Grekisk sallad med julstuk

Eftersom jag älskar fetaost med en skrämmande besatthet är jag lycklig över att den vidriga fuskfetan inte längre får kallas för feta. Ett namn nu förbehållet ostar på amper får- och getmjölk och inte slätstruken kossa. Att osten desssutom måste vara producerad i Grekland för att ha rätt till det åtråvärda namnete är mindre viktigt för mig. Det är den flagranta nonchalansen vad gäller smak och kvalitet som varit uppprörande.
På vintrarna när tomaterna är ett sorgligt kapitel är det läge att söka nya smakkamrater för fetan. I väntan på fetans egen Prince Charming i skepnad av perfekt brysselkål, lagar jag gärna en sallad med bulgur och apelsin. Salladen är den givna lunchen dagen efter du serverat bulgur eftersom du naturligtvis är klipsk nog att laga dubbel sats. Variera hjärtans gärna med kokt broccoli, gröna bönor, burkade röda bönor, hackade fina oliver, gröna russin eller lite rostade pinjefrön alternativt pumpafrön.
Grekisk sallad med julstuk (2 portioner)
3 dl kokt grov bulgur
2 dl kokta små svarta linser
1/2 stånd fänkål
1 stor saftig apelsin
2 små schalottenlökar
100 g feta
Dressing:
1 tsk finrivet apelsinskal
1/2 tsk stött anis
1/2 tsk pepparkakskrydda
1/2 msk rödvinsvinäger
1-2 msk fin olivolja
1/2 tsk farinsocker
1. Rosta hastigt anis och pepparkakskrydda i lite olja om du är amitiös. Hoppa över det om du är lat eller har brådis. Blanda ihop dressingen i en serveringsskål. Rör ner bulgur och linser. Låt stå och samla smak, gärna en timme.
2. Skär bort den grova mittstocken på fänkålen och tärna den fint. Skär bort skalet på apelsinen och tärna den grovt. Skala och finstrimla löken.
3. Blanda alla ingredienser. Smula över fetan.


fredag, december 02, 2005

Årets julklapp!

Nu har jag startat en provisorisk blogg för Matlabbet. Köksverkstaden som jag driver med min värderade kollega Ingrid Persson. Där kan du läsa om mer vår verksamhet. Matälskaren kommer naturligtvis att ånga vidare med rapporter från köket hemma. Kanske i något lägre hastighet.

torsdag, december 01, 2005

Off topic!

Jag har blivit ombedd att föreläsa om hur man föreläser. Det är en ära! Jag är en bra föreläsare (mejla för prisuppgifter). Eller rättare sagt: jag har blivit en bra föreläsare trots urusla föresättningar.
Orsakerna är två. Dels led jag under tonåren av panikångest som bröt ut när jag skulle prata inför grupper. En panikångest som givetvis underblåstes av klassens sadist. Idag är han känd basketcoach. Det finns kanske hopp om alla. Jag minns honom bara som en elak jävel som gjorde många olyckliga.
Jag var tvungen att lära mig vartenda knep som fanns för att bemästra mitt handikapp. Långsamt lärde jag mig hantera en publik utan att bryta ihop.
Den andra orsaken är att jag alltid varit på tok för lat för att lära mig använda PowerPoint. Därför var jag tvungen att vara koncis, underhållande och lärde mig måla med orden. Jag blev naturligtvis oerhört lycklig när min idol Edward Tufte för några år sedan skrev The Cognitive Style of PowerPoint. Den definitiva sågningen av världens mest använda presentationsmaterial. Torrt slår han fast att PowerPoint är till för föreläsaren. Inte för innehållet eller publiken. Imed förödande siffror visar han att PowerPoints informationstäthet bara underträffas av Pravda under dess värsta år. Nu behöver jag inte längre skämmas över min arbetsskygghet. Ni behöver alltså inte lyssna på min föreläsning. Köp bara Tuftes mästerverk.
Ni har en stunds ljuvlig läsning framför er.

PS. Många av mina bästa vänner gillar PowerPoint och använder det med förnuft. Jag tror ändå att majoriteten föreläsare är bättre utan.

Pudlar är också människor!

Eftersom bloggdrottningen Isobel skriver om TV igår och länkar till mig länkar jag vidare till inlägget jag skrev om sågningen. I like it! Med sådana fiender behöver man inga vänner. Lägg märke till belackarens ovärdiga pudel i kommentarerna i ett senare inlägg.